Cause I just can't think anymore about that or about her tonight.
...och där var den borta.
Känslan. Ruset. Av tillfredsställelse, trygghet.
Jag vet inte vad som hände.
Allt var bra. Jag åt min middag på en solig uteservering, log mot servitrisen: Ursäkta, jobbar S ännu? Åh, du känner S? Ja, det gör jag.
Jag har pratat med främlingar. Jag har gått i höga klackar och vippig kjol och varit vacker. Läst en roman från pärm till pärm. Hållit längtan i schack.
Och så bara...
Nej, jag vet inte vad som hände.
Plötsligt var allt där igen. Osäkerheten, rädslan, den iskalla, förlamande. Pulsen som ökar, blodet som bultar i huvudet, susar i öronen.
Paniken.
Den satans, förbannade jävla ensamheten.
Det senaste smset, 20:16.
Jag har raderat det, men minns klockslaget. Det fastnade.
Jag dricker öl, skrev han. Sträckte ljumsken efter fem minuter och vi förlorade. Trist, förstås, men kul att träffa alla. Jag skryter om huset.
Saknar dig.
Jag svarade, förstås. Allt hade redan rämnat. Jag hade bara inte förstått det. Trodde att jag fortfarande hade läget under kontroll. Märkte det först när jag läste igenom mitt svar i skickat-mappen.
Att hon var tillbaka. Den klängiga, provocerande, hon som så uppenbart saknar så att hjärtat nästan brister.
Hon som jag aldrig riktigt vet om han klarar av att älska.
Sedan.
Tystnad.
Från hans sida, alltså.
När hon väl slagit klorna i mig är hon omöjlig att hejda.
Jag smsade igen. Naturligtvis.
Igen.
Igen.
Och så, igen.
Tyst.
Nu är klockan halv tre.
Jag skickade ett sista, jo, det måste ha varit ett sista.
Om jag försöker skicka igen kommer jag att slänga ut mobilen genom fönstret.
And I give myself three days to feel better
Or else I swear I'm driving off a fucking cliff
Cause if I can't learn to make myself feel better
How can I expect anyone else to give a shit?
Och om han inte svarar. Om jag lyckas somna och vaknar imorgon och han inte svarat.
Då ska jag inte bryta ihop.
Jag ska fortsätta andas.
Inse det ljuvliga:
På kvällen kommer han.
Om ett dygn ligger han bredvid mig i sängen, svettas och bökar, mumlar och är min.
Mindre än ett dygn tills vi ses.
Jag räknar sekunder igen.
Känslan. Ruset. Av tillfredsställelse, trygghet.
Jag vet inte vad som hände.
Allt var bra. Jag åt min middag på en solig uteservering, log mot servitrisen: Ursäkta, jobbar S ännu? Åh, du känner S? Ja, det gör jag.
Jag har pratat med främlingar. Jag har gått i höga klackar och vippig kjol och varit vacker. Läst en roman från pärm till pärm. Hållit längtan i schack.
Och så bara...
Nej, jag vet inte vad som hände.
Plötsligt var allt där igen. Osäkerheten, rädslan, den iskalla, förlamande. Pulsen som ökar, blodet som bultar i huvudet, susar i öronen.
Paniken.
Den satans, förbannade jävla ensamheten.
Det senaste smset, 20:16.
Jag har raderat det, men minns klockslaget. Det fastnade.
Jag dricker öl, skrev han. Sträckte ljumsken efter fem minuter och vi förlorade. Trist, förstås, men kul att träffa alla. Jag skryter om huset.
Saknar dig.
Jag svarade, förstås. Allt hade redan rämnat. Jag hade bara inte förstått det. Trodde att jag fortfarande hade läget under kontroll. Märkte det först när jag läste igenom mitt svar i skickat-mappen.
Att hon var tillbaka. Den klängiga, provocerande, hon som så uppenbart saknar så att hjärtat nästan brister.
Hon som jag aldrig riktigt vet om han klarar av att älska.
Sedan.
Tystnad.
Från hans sida, alltså.
När hon väl slagit klorna i mig är hon omöjlig att hejda.
Jag smsade igen. Naturligtvis.
Igen.
Igen.
Och så, igen.
Tyst.
Nu är klockan halv tre.
Jag skickade ett sista, jo, det måste ha varit ett sista.
Om jag försöker skicka igen kommer jag att slänga ut mobilen genom fönstret.
And I give myself three days to feel better
Or else I swear I'm driving off a fucking cliff
Cause if I can't learn to make myself feel better
How can I expect anyone else to give a shit?
Och om han inte svarar. Om jag lyckas somna och vaknar imorgon och han inte svarat.
Då ska jag inte bryta ihop.
Jag ska fortsätta andas.
Inse det ljuvliga:
På kvällen kommer han.
Om ett dygn ligger han bredvid mig i sängen, svettas och bökar, mumlar och är min.
Mindre än ett dygn tills vi ses.
Jag räknar sekunder igen.
Kommentarer
Trackback
