Sjuk, sjuk, sjuk.

Jag är så sjuk.
Vaknade klockan sju i morse av den värsta huvudvärken på mycket länge. Fjorton timmar senare är den inte ens på väg att ge med sig.
Självklart vet jag varför. Det var dags att jobba idag.
Och min kropp tycker att jag jobbat nog för en hel livstid.
Mamma ringde och försökte hjälpa mig, men så fort jag försökte formulera en mening var jag tvungen att rusa till toaletten och kräkas.
Ingen mat får jag behålla.
Och jag har gjort det här mot mig själv.

Mitt i alltihop sätter han igång att maila igen. J.I. Han tror att han är kär i mig. Lägger sitt trasiga liv i mina händer.
Jag sårar honom så djupt jag kan. Vrider om kniven flera varv, allra längst in. Är tvungen. Han svarar.
"Bollen gick i mål, rakt upp i krysset.
Jag ska inte störa mer."
Åh, jag hoppas vid Gud att han menar det.

Och så ett jävla husköp ovanpå allt
och om ett dygn landar jag i Berlin,
ensam.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0